thelatina

Hatar tomheten i magen av saknad, hatar hur tomheten klumpar ihop sig i halsen, och hur tårarna bara vill rinna ut. Lägger mig i sängen och ber till något som inte finns, ingenting alls, att hugga mig, vill ligga kvar där i evigheteres evighet. Vakna upp ur denna hemska madrömm. Varför hamnade jag här? Hjälp mig ut! Hjälp mig att stå på egna ben, du lärde mig att älska, men du lärde mig aldrig att glömma...